Jag undrar..

Jag undrar varför, men kan inte få något svar... känns det bekant?
Jag kan inte säga varför.. för att jag inte vet hur man ska förklara det.
När vet man? Vem förstår? Räcker en blick eller måste man stava allt?
När man riktigt behöver JUST det så finns det inte.
När man inte riktigt vet, då finns det inte en chans på jorden att man överhuvudtaget kan få hjälp på vägen.
Det handlar inte om ensamhet, tomhet.. det handlar bara om att det inte går...

Vart tog du vägen? Vart är du nu? Varför står jag ensam kvar eller står du här men det är bara jag som inte kan se?
Öppna ögonen, andas lite till~~
Håll min hand och släpp inte taget..
Om jag skulle falla, tar du emot mig?
Håller du om mig när mörkret faller?
Är du den som går med mig hem om natten?

Jag citerar följande från U2's låt "Sometimes you can't make it on your own" :

Where are we now?

I've got to let you know

A house still doesn't make a home

Don't leave me here alone

And it's you when I look in the mirror

And it's you that makes it hard to let go

Sometimes you can't make it on your own

I just want to be me...