Saknad och längtan..

Jag har varit borta från Sverige ett tag, och jag vill bort igen.
På min lista står Irland, Canada, Grekland, Australien, Singapore och Japan högst på listan.
Ganska bra blandning men av olika skäl.
Trött på landet lagom?! Egentligen inte, det finns mycket att hämta, men well.. det känns tragisk när man politikerna säger att vi lever i ett demokratiskt samhälle, tv-kanalerna som hävdar att de kommer med nya och spännande program, och att vi är miljömedvetna.

Själv så bor man in en 29kvm2, Inget fel på det, räcker bra och jag trivs, dock skulle det kunna vara 2 grader varmare inomhus.. men bostadsbolaget hävdar att 21,5 grader är nog.
Ja du.. innan jag flyttade hit har jag aldrig haft under 23!
Önskar att jag liksom förra vintern, som spenderades i Korea, hade golvvärme, personen som uppfann det vill jag ge cred till!!
Jag skulle kunna ligga på golvet i 24 utan att röra på mig... (^__^;;)

Igår fick jag tag på en låt som jag letat efter i 3 år!! lång tid eller hur, med tanke på nerladdning osv. Jag nästan grät av glädje när jag fick tag på den. Hur vacker som helst!!

Satt o spanade in gamla bilder, dvs dem som visar allt som skett och tänkte tillbaka till just det ögonblicket. Varesig det var ett roligt eller sorgligt ett.
Det är sjukt att tänka på att varje minut tar en framåt och att tiden går otroligt snabbt i sig men att men under vissa stunder känner att tiden aldrig rör sig framåt.
När jag tänker på saker som kommer ske, sådant jag redan vet så kan jag inte låta bli att gråta, jag vet att dem jag älskar mest en dag kommer lämna mig, och det finns dem som jag kommer sakna mer, och redan nu tänker på hur jag ska klara mig efter den dagen då de lämnat mig. Sorligt att ta upp sådana saker redan nu, det är inte som att man kan förbereda sig inför något men en sak är säker.. tomrum och sorg kommer vara 2 av dem.
Hjärtat kommer brista under livets gång, men det är kanske oxå en del av livet, Gud har gett oss ett syfte till att leva, Gud har gett oss en chans till livet, en chans till fri vilja, en chans till att skapa, en chans till att göra misstag och ta lära...
För att en dag stå där och möta allt, möta Gud, möta det som vi läst om i bibeln, dvs om man är troende, vilket jag är.

Ärligt så skämdes jag som yngre att säga något, då alla omkring en ska ha åsikter och menar att man är dum.
Nu när jag tänker tillbaks på den tiden skäms jag att jag inte var starkare.. inte för att jag blundade och sa att jag inte tror, men jag skulle kanske varit mer stolt och stått på mig mer.
Men o andra sidan är det oxå svårt att påverka någon som inte tror och som inte heller vill det.
Jag har haft och kommer ha människor kring mig som har samma tro som jag.




Låten som jag letat efter, filmmusik från "Memories of tomorrow" med Watanabe Ken som huvudroll.