Förvirrad och tom

Plötsligt kom ett sms från en "vän" eller..well.. vet ej vad jag ska kalla personen då vi knappt pratat alls under det senaste året.
Iaf säger personen att jag har gått bakom ryggen och snackat skit om både personen och dess vän.
Vännen som jag inte ens gillar, men varit snäll eller iaf trevlig nog bara för att det är personens vän. Dvs allmänt hyfs.
Dock säger personen att jag snackat skit om både personen och dennes vän till vännen och därmed sårat dem båda.
Jag blev helt stum och kände mig som ett frågetecken då jag inte ens pratar men dennes vän, förutom "hej, allt bra", "behöver du hjälp med ngt av ditt plugg säg till"

För att få fram all den info har jag GISSAT mig fram då personen inte vill säga vad det är rakt ut. Ändå har personen gått runt i flera månader o varit sur på mig..!?
Jag känner mig helt tom då jag varken pratat med ngn av dem alls förutom ytliga saker som nämnt ovan. Fatta om jag blev helt nollställd.
I alla fall så har allt jag sagt för att försöka reda ut det bara slutat i att personen missförstår mina ord och tolkar det helt fel.
Därför slutade jag allt med att säga till personen att när personen känner sig mogen för att ta detta på telefon alt ansikte mot ansikte kan personen kontakta mig, sms/tystnad löser ingenting.

Då jag inte har tid med att gissa eller känner ens för att fortsätta det hela. Om personen inte vill vara min vän så varsågod, vi har ändå knappt pratat på ett år så för min del har den vänskap vi en gång hade redan runnit ut i sanden, visst går den säkert att räddas men osäker på det.
Jag har dessutom stöttat denna person när hon hade det svårt, jag har hjälp personen med en rad saker när personen stod inför en rad "svåra saker" trots att jag hade nog med privata problem. Efter slit och kämpat för att få personen att få det bättre har jag fått detta tillbaka, vilket jag inte kan förstå, då jag anser att jag är den som verkligen varit där för personen men personen anser att jag gått bakom ryggen.

Det har funnits gånger då personen varit "irriterad" på sin vän, och då jag känt att det varit mycket av denna vara har jag tänkt om dessa 2 verkligen borde vara vänner.
Då mina föräldrar ibland frågat mig samma sak när jag kommit med mer saker jag är irriterad på än glad över när det kommer till vissa vänner.
Det skulle jag snarare se som omtanke, att man vill se till sin väns bästa, dock har personen tagit detta som att snacka bakom ryggen, då jag nämnde att det är det enda som jag skulle kunna ha sagt till våra gemensamma kompisar, men vid nogare eftertanke har jag nog aldrig sagt det till dem, utan tänkt det för mig själv då jag då o då ställt samma fråga till mig själv när det gäller vissa bekanta/vänner. och ibland ser man inte allting själv.
Men då det inte är min relation utan personens och dennes vän, har jag inte sagt något då det inte är min sak att avgöra utan mer hoppas på att de själva inser att det är något som inte stämmer. Om båda hade varit mina vänner hade jag kanske sagt något men så är det inte i detta fall.
Jag vet att personens kompis betytt mycket för personen och då personen haft det "svårt" har jag varit glad att personen hittat en bra vän, men bara för att jag inte gått ihop med vännen betyder det inte att jag på något sätt vill sabotera för dem, som påstås.
Jag har egna vänner och människor är olika och har därför olika vänner. Bara för att det är min vän betyder det inte att det måste bli någon annans vän.


Aja, nu kommer jag ta avstånd från personen och låta hela anklagelsen vara... vad som händer i framtiden får vi se men jag har ingen kommentar just nu.
Visserligen sägs det att vänskap är byggt på leenden och tårar, men ja.. vad ska jag säga?!
Skulle detta varit baserat på ngn form av kärlekshistoria skulle jag förstå men det är det inte, inte från min sida iaf.. (^^;;) Eller skulle det finnas bevis för det som påstås okej, men inte vad jag har sett.

Även om jag haft andra vänner som jag senare sagt farväl till så kan jag säga att det aldrig varit pga ngn gått bakom ryggen på någon annan.
Jag hatar folk som gör så, och jag är inte rädd för att säga saker rakt ut.
Har jag ett problem med någon eller anser att något är fel så gör jag det.
Sist jag hade ett mycket stort problem var med min chef! Folk runt om mig varnade mig att prata med chefen men jag brydde inte och gjorde det, inte världens bästa samtal, men det ledde till en bättre relation.
Klart att det alltid inte leder till något bra, men istället för att gå runt och snacka skit o vara sur så är det bättre att vara ärlig, sen finns det olika sätt att lägga upp saker o ting, men lägger man sina kort rätt brukar det leda till något bättre!!